Sådärja. Vid 17-tiden igår sladdade vi in i Cascais-bukten i 11 knops fart. Äntligen vind! Jädrar vad det gick. På ett sätt har vi nu slutit cirkeln eftersom det var i Cascais vi åter vände söderut 2009.
Men nu backar vi bandet lite:
I Nazaré bestämde vi oss för att ta en 25 sjömils motortur (ingen vind) till Peniche för att byta miljö och hålla dagsturerna hundvänliga. Vi anlände till Peniche vid 18-tiden i måndags.
I denna, ganska stora, fiskehamn finns dock bara en 6-7 gästplatser och de var förstås upptagna. Vi fick helt enkelt välja vilken båt vi skulle hedra med vår omedelbara närvaro (ligga utanpå). Alla båtar var mindre än vår vilket inte är så lyckat så vi satsade på en finsk stålbåt som såg ut att kunna tåla våra 20 ton. Dessutom var ingen hemma vilket var ett plus. Vi såg snart också på de tredubbla förtöjningarna att ingen var hemma på länge. Perfekt! Morgonen därpå fick vi en egen plats vilket dock var en ganska klen tröst i denna otroligt skvalpiga hamn med ett evigt flöde av fiskebåtar och turistbåtar. Jag döpte den snabbt till Nämndöfjärden som annars är det skvalpigaste jag vet.
Peniche stad var fin på det typiskt portugisiska viset, dvs ganska sliten och halvruffig. Mer fiskeby än strandställe.
Många turister på plats och tyvärr även det största ambulerande tivoli vi sett (Barnens dag i Bollmora -72, släng dig i väggen!) = ett jäkla liv mest hela tiden. Vi förärade det dock med ett kvällsbesök för inmundigande av hamburgare och öl i plastglas. Och chokladcrêpes! Mums.
Många turister hade som mål en tur till Berlengaön som ligger utanför Peniche. Ett naturreservat med ett rikt fågelliv som tydligen ska vara väldigt fint. Med lille Salman var vi dock som vanligt förhindrade att göra dylika turer i dessa mindre hundvänliga kulturer.
Bandidos lokalförening………Ganska sött!
Nu har vi, som sagt, landat i fina, fina Cascais utanför Lissabon. Men det är en annan historia………
Kapten & da crew
Förstått att söstrami skriver just nu så….se det inlägget.
Puss o kram
Inger
Så spännande och roligt att läsa om era öden och äventyr. Ni skriver så fint!
Själva sitter vi vid friggisen och sippar lite rött vin men Inger, Tommy, mamma och pappa.
Här är fortfarande varmt som attans, idag har vi badad uppe i Kappelshamn där mamma kan ta sig i med hjälp av bryggan och även jag har det lite lättare.
Bruten arm på sommaren är pain in the ass men onekligen ett gott alibi för att komma undan både matlagning och disk.
Ha det fortsatt underbart och förse oss med era härliga berättelser och bilder.
Stor kärlek! Alla hälsar