Döda batterier, svartsmutsigt teakdäck, igenväxt propeller, trasig länspump mm mm.
Sådant man kan mötas av efter att ha lämnat båten ensam i nästan ett år. En del av charmen men båtlivet kan man säga. Eller en väldigt bra anledning att köpa husbil eller bara stanna hemma vid poolen…….
Nåja, skam den som ger sig. Efter sju sorger, arton bedrövelser, tretton vredesutbrott och en massa puts och fix och dykhjälp så kunde vi lämna Vigo efter sex dagar i hamn.
Vi återvände igår till den berömda nudiststranden (där man får ha hund!) och ankrade. Idag har vi legat här och slickat såren samt gjort lite av den finputs som aldrig hanns med i Vigo pga av alla oförutsedda problem. Vädret har idag varit ”weird” – stilla med dimbankar. Bra för sovmorgon helt enkelt. På kvällskvisten dök dock solen upp lagom för att belysa öppningen av vår trettoonårschampagne (vi som par alltså, inte champagnen). Najs!
Vi blir nog kvar imorgon också innan vi börjar dra oss söderut. Först en korttur till Baiona (forfarande i Spanien) och sedan blir det full fart söderut längs Portugals kust.
Porto står först på tur.
Vi hörs!
Kapten
❤️⛵️