I lördags kom vi då äntligen ut på sjön igen efter två veckor i A Coruña (för min del). Man vet att man varit kvar för länge när man får 25% rabatt på hamnavgiften 😉
Vi seglade trots en ganska aggressiv vindprognos, inte minst med tanke på att både Karin och Salman är lite ringrostiga seglare nu. Alternativet hade varit att vänta 2 – 3 dagar till och det ville vi inte. Dessutom var det medvind vilket gör sjölivet så fantastiskt mycket enklare och roligare.
Vi siktade direkt på Camariñas (drygt 50 sjömil) eftersom den viken erbjuder mer skyddad ankring än det tidigare/kortare alternativet. Vindprognosen för både söndag och måndag var fortsatt aggressiv så vi ville ligga säkert.
Seglingen gick bra och fort men var förstås hysteriskt gungig. Vågorna i dessa trakter är inte att leka med. Salman tyckte det väl var så där. Och det var, som vanligt, inte förrän vi kom fram och styrde upp mot vinden som vi märkte hur mycket det verkligen blåste. Hysteriskt! Vi fick göra några försök med ankringen eftersom den sprillans nya kättingen hade en kink på sig som gjorde att den fastnade två gånger. Och tredje gången fick vi bara en massa grönska på ankaret och fick därför inte fäste i botten. Fjärde gången gillt satt det dock rejält och frågan är om vi får upp det igen efter två dygns kulingankring. Kul att det suttit så bra dock eftersom det också är helt nytt och, förstås, ska vara världens bästa (Rocna/Vulcan för den intresserade).
Suget att sjösätta jollen, hänga på motor etc var väl sådär när vi väl landat men such is life med en hund ombord. Väl i land och ”uträttad” simmade han runt många varv i flytväst och var därefter helt återställd vad vi kan bedöma. Det var mer än man kunde säga om oss. Middagen klarades dock av utan större insats eftersom vi hade kvar Jannes goda seglargryta i frysen 🙂
Camariñas är en liten fiskeby, varken mer eller mindre. Bortsett ifrån själva byn skulle omgivningarna lika gärna kunna vara hämtade ifrån vår norrlandssegling 2013. Det gäller tyvärr även vattentemperaturen. Så jag har fortfarande inte fått se hur min propeller ser ut…. Ok då, stränderna är lite läckrare J
Imorgon planerar vi att segla vidare, antingen direkt till Muros i den första riktiga Rian (Baixas) eller, via en ankring vid jordens ände, Finisterre. Vindprognoser och båtfart får avgöra.
Vad kul att ni är på G igen!, trots lite tuffa förutsättningar.
Vi följer er med spänning, fast förankrade i Ihrevikens mjuka sand där morgondopp nu är ett måste. (För vissa av oss)
Njuter av lugn, fint väder och era berättelser om livet “on the Wild side”
Take care and lots of love!
Skönt att ni kommit i land efter denna, vad vi förstår , gungiga och jobbiga segling. Salman är ju för tuff,
. Själva har vi avverkat en stor del av norra ön i dag i bil med div stopp och i gott sällskap med Eva o Niklas, vilket känns tryggt. Hemkomna fixade de en god grillmiddag. Soligt men blåsigt! Nu önskar vi att ni får det lite lugnare i fortsättningen och följer er med spänning. Stor Kram och var rädda om er!
Hej på er!
Här har semestern tagit slut:-(
Första dagen började inget vidare. Glömde både nycklar, id samt koden för att komma in.
Tog extra flex och åkte hem och hämtade, så slapp jag 1,5 tim den dagen:-)
Vädret är växlande men ok. Hoppas att ni har det bra. Följer med spänning varje dag.
Kramar
Inger
Jättebra reserapport! Vi följer er på kartan. Önskar er en fortsatt bra seglats och ser fram till nästa blog.